Steg 1: granska fotot innan du rengör det
Arbeta på ett rent, torrt och väl upplyst bord, långt från dryck, mat och direkt solljus. Håll fotot i kanterna och undvik att röra bildytan. Om det är böjt, skört, sprucket, har upphöjda partier eller sitter fast i ett album eller på glas ska du inte tvinga det plant, dra loss det eller torka av det. Fotografera skicket först och rådfråga vid behov en fotokonservator.
Använd inte vatten, alkohol, hushållsrengöring, tejp eller suddgummi på originalet; det kan skada emulsion, beläggning eller redan skört papper oåterkalleligt. Ta bort lösa föremål som gem före skanningen, men riskera inte fotot bara för att få det att se rent ut.
Steg 2: välj ett säkert sätt att avbilda det
En ren flatbäddsskanner fungerar för ett litet foto i gott skick som ligger plant. Kontrollera att hela fotot ryms utan att du trycker ned upphöjda eller böjda kanter. För sköra, böjda, stora eller tydligt skadade foton är det säkrare att fotografera uppifrån med kamera eller mobil på stativ. Lägg inte ett värdefullt original i en automatisk dokumentmatare.
En mobil kan också dokumentera fotot hemma: lägg det på en matt, jämnt färgad bakgrund och håll kameran parallell. Använd mjukt och jämnt ljus; undvik blixt och reflexer från glas. Rengör linsen, fokusera och kontrollera att alla fyra hörn är skarpa. Vid sned perspektiv, skuggor, reflexer eller oskärpa justerar du kameran och ljuset och tar om bilden. En beskärning i efterhand kan inte återskapa detaljer som aldrig fångades.
Steg 3: bevara detaljer och en orörd masterkopia
Välj skanningsupplösning efter fotots storlek och detaljer samt om du kan behöva förstora eller skriva ut det. USA:s nationalarkiv ger exempel på pixelmål för sina egna digitaliseringar utifrån originaltyp och storlek; cirka 3 000 pixlar på långsidan är ett riktvärde för vissa foton, inte en universell regel. Verklig optisk avläsning, skärpa, hela kanter och att inte förväxla interpolering med nya detaljer är viktigare än ett högt DPI-tal i programvaran.
Spara om möjligt en oredigerad masterkopia med hög kvalitet. Förlustfria format som TIFF passar för bevarande; JPEG är smidigt för visning, delning och webben. Om lagringsutrymmet är begränsat håller du mastern åtskild från delningskopior. Spara inte bara en automatiskt förbättrad, beskuren eller brusreducerad version: framtida ändringar bör utgå från den orörda digitalkopian.
Steg 4: namnge, dokumentera sammanhanget och säkerhetskopiera
Välj ett filnamn som hjälper dig att känna igen fotot senare. Ett praktiskt mönster är:
ar-person-eller-handelse-plats-nummer.tifTill exempel: 1968-morforaldrar-shanghai-01.tif. Om året är osäkert skriver du ”cirka 1960-talet” eller ”datum okänt” i stället för att göra en gissning till fakta. Anteckna personer, plats, tidsintervall och informationskälla i en sidonotering eller ett fotohanteringsverktyg. En familjemedlems minne kan hänföras till den som berättade det så att det kan kontrolleras senare.
Spara flera kopior, till exempel en på datorn, en på en extern disk och en på annan plats eller i en betrodd molntjänst. USA:s nationalarkiv rekommenderar 3-2-1-regeln för digitala familjearkiv: tre kopior, på två slags medier, varav en förvaras någon annanstans. Kontrollera ibland att viktiga filer faktiskt går att öppna i stället för att enbart lita på en synkroniseringsikon. Digitalisering gör inte pappersoriginalet mindre värdefullt; förvara det varsamt även efteråt.
Snabb checklista för varje foto
- Originalet har inte pressats hårt, gnuggats eller rengjorts och har inte passerat en automatisk matare.
- Bilden är komplett och rättvänd, med skarpa kanter och utan tydliga reflexer eller skuggor.
- Originalskanningen sparas separat och har inte skrivits över av en reparerad eller beskuren version.
- Filnamn och anteckningar skiljer bekräftade uppgifter från antaganden.
- Viktiga foton har mer än en återställningsbar säkerhetskopia.
Digitalisera originalet säkert innan du reparerar, färglägger eller gör en visningskopia. En digitalkopia kan redigeras igen; ovarsam hantering av originalet går inte att ångra.
